KBT


KBT är en förkortning för Kognitiv beteendeterapi. 

Kognitiv beteende terapi (KBT) är ett samlingsnamn för olika former av psykoterapier som  grundar sig på forskning och teoribildning inom inlärningspsykologi.

Fokus i behandlingen är att hitta patientens problemområden och tillsammans; terapeutB patient prova med olika KBT verktyg som hjälper patienten att hantera sina svårigheter i vardagen. Syftet med behandlingen är att terapeuten ska få patienten medveten om sina egna vidmakthållanden och copingstrategier, samt lära ut hur han/hon ska klara hantera sina problem på egen hand då terapin är slut. Därför är det en hörnsten i KBT terapi med  hemuppgifter. Det är inte bara under terapistunden som patienten lär sig saker. Han/Hon tränar på att använda nya strategier på egen hand under veckan till nästa session. Tillsammans med terapeuten följs hemuppgiften upp och diskuteras. Genom att hitta nya  beteenden och alternativa tankar bildas nya strukturer i hjärnan som ofta leder till minskade besvär och ökat välbefinnande.

 

KBT terapeuterna på Ekerö

I KBT är det fokus på här och nu. Det är trots detta av vikt att samla information om patientens bakgrund och tidigare erfarenheter för att både terapeut och patienten själv ska ha en förståelse för varför han/hon mår som den gör. Ibland har något i uppväxten stor betydelse och ibland kan en enstaka händelse i livet påverka en persons mående.

 

I KBT handlar det om att terapeut och patient tillsammans bildar en allians och samarbetar igenom hela terapiprocessen. Även om en person vet att den mår dåligt och vad den borde göra, kan det var svårt att ändra beteende på egen hand. Terapeuten vägleder patienten genom att ställa sokratiska (öppna, utforskande) frågor och ger på det sättet patienten möjlighet att själv sätta ord på sina tankar och känslor och möjlighet att själv se på problemen ifrån olika synvinklar. I KBT sätter terapeut och patient upp mål med terapin i början och dessa mål följs upp regelbundet och i samband med avslutande session.
I KBT används skattningsskalor där patienten själv skattar sina besvär/symtom. Detta görs  för att kunna bedöma svårighetsgraden av patientens upplevda besvär och det vägleder  terapeuten i vilken riktning terapin skall och var fokus bör läggas. Inga blodprov kan avgöra  depressionsbesvär eller ångestnivå hos en patient. Med hjälp av självskattningsskalorna blir  det därför tydligare hur patienten upplever sina symtom. Det är utifrån självskattningarna  fokus läggs på vilken behandling vi ska fokusera på.